Att se på film

När min sambo och ja ska se på film tar det alltid lite extra tid. Sambon gillar när allt är perfekt medan jag gillar att sitta kvar i soffan. Först ska en film väljas: möjligen någon av mina DVD:er eller kanske på Netflix? Om det blir Netflix ska måste vi välja vilken dator. Min dör efter en stund, vi vet inte varför. Men sambons har ingen HDMI kabel. Sen ska bild flyttas från datorn till tv:en. Då slutar ljudet att fungera.

”Det gör inte” säger jag till sambon som ger mig en irriterande blick. Inte lätt alla gånger. När ljudet startar fungerar inte texten och sen dör internet. Efter någon minut dör min dator. Sambon hämtar sin dator och börjar om hela processen.

Jag, som för ungefär 15 minuter sedan tröttnade, har börjat tända ljus ÖVERALLT i hela lägenheter. Hur kan man ha så mycket tända ljus? Jag plockar fram filtar, putar in soffkudden, ställer fram vatten och glas. Tittar på sambon, försöker starta min dator. Slö surfar lite på mobilen. Äntligen fungerar allt som det ska. Då somnar Sambon på min axel.

Höst-trött

Vaknade väldigt trött. Sambon gjorde allt för att väcka mig: han gjorde smörgåsar med ost, bryggde kaffe, tände lampan, gosade och talade med mig. Ingenting. Jag var väldigt trött.

Tröttheten fortsatte under seminariet, som jag gäspade mig igenom. Och under lunchen, som sambon tillagade.

Nu har jag legat raklång i soffan och kollat på Big Bang Theory, sambon som lagar mat och diskar. Gud vilken tur att jag ska sova snart.

Kommunikationsproblemen

En stor det av Universitetslivet handlar om att kommunicera med människor du inte känner, inte vill känna eller någonsin kommer att lära dig namnet på. Du måste kommunicera i korridoren men personer vars ändå samhörighet med dig är att ni städar samma kök.

Jobbigast är ändå grupparbete. Att boka plats, tid och att alla läser är en mardröm. Personligen gillar jag inte att behövs tala med andra så att plötsligt spendera två-tre timmar i veckan med en grupp människor Jag inte valt är en skräckfilm.

Att sova i en säng.

Sambon och jag på besök hos min mamma. Väldigt trevligt. Men jag som är lite känslig haft svårt att sova. Sängen är bekväm och det tyst. Men det går ändå dålig.

Sambon å andra sidan sover. Han sover på sida. På rygg. På mage. På mig. På huvud. På mig. Han tog allt täcke. Han ville inte ha täckte, utan ville sova på täcket. Han vaknade utvilad. Undrar om jag ska sova en stund efter lunch.

Köpa presenter

Jag är alltid för sent ute. Oftast samma dag. Därför är jag också värdelös på att köpa presenter. Det blir alltid det mest framträdande hos personen som förvandlas till present. Gillar du böcker. Varsågod, en bok. Gillar du pyssel. Varsågod, ett pyssel. Gillat du kläder. Varsågod en tröja. Gillar du att resa. Varsågod en flaska vin.

Tyvärr har min sambo inte levt med mig tillräcklig länge ännu, så han förväntar sig fortfarande bra presenter. Kanske borde göra en Red i the 70 show och köpa massor av presenter, gömma och ta fram någon vid behov. Någon med bättre tips?

Att bädda en säng.

Jag vill bädda sängen varje dag. Sambon vill bädda ibland. Vi bäddar varje dag. Jag med vana och sambon därför att jag vill. Jag bäddar hårt, sambon drar typ på överkastet.
Ibland när jag kommer hem och inte kunde bädda därför att sambon sov längre är sängen inte bäddad. Rullgardinen är inte heller uppdragen.
Det är konstig hur glad jag blir då.

Sovmorgon

Alarmet ringer halv sju. Klockan åtta väcker jag sambon. Han tittar på mig och somnar om.
Alarmet ringer tio över åtta. Försöker övertala sambon att berätta för mig om han ska stiga upp eller sova vidare. Ställer om alarmet till klockan nio.
Alarmet ringer klockan nio. Försöker väcka sambon genom att säga:”Det är jätte sent nu, Dags att vakna”. Sambon grymtar.
Jag vaknar strax innan tio. Stiger upp och äter frukost. Sambo sover vidare. Tycker det är skönt att jag fått sova nästan två timmar mer.

Jag gillar tanter

Läser och kommenterar massor av bloggar. Det är kul att se vad andra skriver och hur de stajlar bloggen. Jag skriven in ett ord i sökmotorn och upp hoppar massvis av rolig läsning.

Roligast är när det är medelålders och 60+ kvinnor som skriver. De är fyllda av roligheter, ironi och en konstig blandning av erfarenhet och minskad kunskap om modern teknik. De har alltid något roligt att skriva och jag läser gärna.

Krama eller inte krama

Sambon och jag har ibland två berättelse om händelsens förlopp. Det blir så när båda är ganska förvirrade och inåtvända.
”Vad mysig det var att kramas förut” kan jag säga vid frukost.
”Vi kramades inte” säger sambon förvirrat.
Jag håller fast vid att vi visst kramades. Visserligen medan jag fortfarande sov, men man glömmer väl inte bort en sån sak. Sambon menar samma sak och påpekar att han var vaken.

Ugnen- det går att se in!

Spillde paj i ugnen igår. Toppen! Tänkte jag. Ger mig en ursäkt att städa ugnen. Skickar sambon till ICA för att köpa rengöringen och får även en föreläsning om syror och baser. När man bor med en forskare lär man sig alltid något nytt.

Ugnen blir väldigt ren, vilket får sambon att utbrista: ”Jag visste inte att man kunde se in genom glaset”. Och mig att svara: ” Inte jag heller. Hade glömt bort att det gick”. Det är två år sedan jag flyttade in. Kanske borde tvätta ugnen oftare.